På gång i mitt trädgårdsliv...


VÄLKOMMEN ATT BESÖKA TRÄDGÅRDEN EFTER ÖVERENSKOMMELSE. HAR ALLTID LITE VÄXTER TILL FÖRSÄLJNING.

söndag 28 februari 2010

Snödropp inne och ute


Ja, lite fusk är det. När snön droppar från taken ute så njuter jag av snödropp även inne. På min inglasade altan har jag satt mina nya snödroppslökar från Borealis, blir det för kallt får de stå i källaren under lysrören. Så tills det droppat färdigt ute ...

lördag 27 februari 2010

Hur många skulle stå ut...,

Att ha det som det ser ut hemma hos mig nu? Kaos och stök är det överallt. En salig blandning av krukor, burkar och bunkar. Jord och stenkross...i vissa krukor ser man inget i andra gror det för fullt och i vissa ser det halvdött ut.
Varenda fönster är ockuperat, sticklingar av olika slag och frösådder. I källaren under lysrör står det som grott och det är en del. Nu ska man hinna börja skola om också.
Det som grott är olika pulsatilla, lewisia av olika slag, namnsorter av digitalis, ramonda myconi,primula, olika små dianthus och lite andra sorter. Härligt, pulsatillorna har jag inte lyckats med innan och det förstår jag varför nu, enl. ORGS så är de varmgroende och jag har satt ut dem för stratifiering innan. Jag har även upptäckt att såråden är olika hos t.ex. ORGS och konnässörsklubben.

Jag hade hoppats på att kunna ta in helleborus- och hepaticasådderna som jag sått, men efter att ha skottat altantaket ligger de under ca 1,5 m packad snö..på norrsidan, blir de synliga i juni är jag glad.

torsdag 18 februari 2010

Pelargoner nytt liv och död

Varför dör alltid de finaste Pelargonerna? Idag har jag börjat plantera om en del och tyvärr har jag fått slänga en del. Dessa har jag sagt adjö till, snyft!







Men som tur är finns några kvar och jag får glädjas åt dem. Jag har bestämt mig för att inte ha så mycket i kruka eftersom jag inte hinner hålla efter det. Men de är ju så fina.




måndag 15 februari 2010

Sportlov - mer tid och vad gör jag...

..jo fastnar vid datorn och leker med bilder. Nåja, jag promenerade 6 km i rask takt innan så jag behövde vila lite samtidigt som jag sipprade, eller slurpade mitt kaffe.

Sippor längtar jag efter, det vet de som läst tidigare. Och idag går allt i det blå tecknet verkar det som.



Fick även lust att leka med lite effekter och denna blev lite fantasifull tycker jag.



Jag städade även undan en av mina vinterbelysningar, nämligen isbjörnen, övrig belysning är begravd i snön. Nu får han stå inne i några månader tills han ska fram igen.

söndag 14 februari 2010

Vad har jag gjort?!

Ja, så tänker jag nu när jag tittar ut i trädgården och på en del bilder från några år tillbaka. Då när gräsmattan ännu var dominerande i trädgården och även harmoniserade allt blommande. Nu denna årstiden ska man ju inte prata om hur rörigt och fult det är med alla torra pinnar man inte hunnit klippa bort, snön döljer ju en del än så länge, men det som göms i snö...

Hur som helst, jag har ju fått en besvärlig bit mark till att ta mig an, jag har inte ropat hej än eftersom pappren inte är klara, men men. Nu befinner jag mig i planeringsstadiet och har beslutat att den nya delen främst ska bestå av träd och rhododendron, och div. lundväxter - många hostor ska få plats. I övriga trädgården ska jag ha mer plats för pioner och iris och perenner. När jag tittar på mina bilder nu så inser jag vikten av att ha massplanteringar av vissa sorter, vilket jag inte tycker är roligt när jag väl håller på med trädgården. Och det har ju inte hunnit växa till sig riktigt bra än. Det är då jag får känslan - Vad har jag gjort? Det var finare innan jag började göra land...men höjdpunkterna i trädgården varierar ju och det beror på vilka bilder man tittar på. Jag vill iaf inte göra om samma misstag på den nya delen, hm, om det kan undvikas.


Olika färger är ju helt klart svårare än andra att placera rätt. I somras hade jag en massa blå riddarsporrar och jag tyckte det var så blått så man studsade. Jag har inte tagit bort några så i sommar blir det väl ännu värre. Annars är ju blått en färg som det mesta passar till. Jag har några iris germanica i färger som inte är så lätta att passa in överallt och jag märker att jag har en förkärlek till just dessa nyanser hos iris. Den nedersta irisen var jag tvungen att ge bort för den passade inte någonstans - det var dessutom en felleverans jag fått.




På vissa platser i trädgården försöker jag hålla färgstämt iallafall men då har det blivit en röra av växter som egentligen inte har samma krav på växtplats och även om de ser ut att trivas så ger det ett konstigt intryck med azalea, ros och iris bredvid varandra. Detta var besvärligheterna. Det finns ju de som är ganska lätta att placera också. De som passar överallt nästan och tonar ner, de är också växter som ofta är mest förekommande i sortimenten, antagligen just för att de är tacksamma på det viset. Jag tänker på ljusblå,ljusrosa och vita blommor, främst pioner och iris. Det finns så många som är snarlika att det är väldigt svårt att se skillnad på dem.

'Peacher', ser ju ut som vilken rosa fluffig pion som helst nästan, färgen bleknar snabbt som hos de flesta rosa pioner men en skillnad är att blommorna är stora i jämförelse med många andra rosa fluffisar.



'Miss America', hör också till de med stora blommor, därav namnet har jag hört, knoppen tenderar att vara rosa i början och sen blir blomman vit.













Ljuslå iris är jag svag för och de passar som sagt till vad som nästan, speciellt med ovanstående pioner, bara de är tillräckligt höga. Bland de ljusblå har jag bland annat dessa som inte är för bleka. 'Empress of India' är den mörkare och den ljusa är 'Song of Norway'.


När det gäller färger på pioner så finns det en färgskala i mörkrött som jag är extra förtjust i och bland annat'Nippons Beauty' tillhör denna tillsammans med flera andra som jag har och de ska inte placeras bredvid de romantiska fluffarna, men är snygga ihop med lime och vitt tycker jag. Vill man ha en mer exotisk spännande rabatt så varför inte mörkblått? I sommar blir det till att ta bättre vybilder - behöver träna på det!

lördag 13 februari 2010

Våren glittrar och lyser - men inte än...

Nä, och medan snön fortsätter att vräka ner var och varannan dag så tar jag och kikar på mina bilder och konstaterar att jag fotograferat vissa väldigt mycket och andra inte alls. Vissa bilder är så suddiga och dåliga att jag verkligen måste skärpa mig i sommar och ta bättre bilder. Vissa växter är inte tillräckligt gamla eller utvecklade för att göra sig bra på bild men jag har ändå fotat dem för att ha dem i min bildbank så länge.

Vår är ju det stora samtalsämnet nu - de flesta, inklusive jag själv - längtar efter vår. Och vintern trotsar, t.o.m snödroppet är avlägset då det oftast är kallt när solen tittar fram. I förrgår fick jag dock en aning av det - ljuset var starkt och det droppade, åh då satte känslan in på riktigt. Jag minns knappt hur våren känns, men jag börjar längta efter svart asfalt.

Vår innebär bland annat lökväxter och insekter. Starka färger och mycket gult! Och glitter och glans, ser jag när jag tittar på en del av mina bilder.





En underskattat växt när det gäller samplantering till lökväxter är Pullmonorian som finns i variation både vad gäller blommans färg och bladverkets form och färg. Detta är ju en spridare som precis som lökväxterna trivs som undervegetation till buskar och träd. Tyvärr var detta en av de växter som jag nästan bara lyckats få suddiga bilder på. Jag har nog ca 15 olika sorter och de jag visar nu är bland de vanligare och jag har inget namn på dem. Den blå sorten har nästan helt klarblå blommor med relativt smala gröna blad (det finns en annan med smalare blad och ännu mer blå blommor) och den andra som sitter under min Rosenrips har mycket silvriga blad som blir ljusare längre in på säsongen, denna har ljuslila blommor.



Utöver dessa två sorter har jag som sagt flera andra och den stora röda kan blomma redan snart i mars om våren är längre kommen än vad den är i år. Viktigast för Pullmonariorna är att de inte står för torrt, då är de inte roliga.

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår ja, det dröjer nog ett tag till...och i år ska jag minsann få bättre bilder på alla raringarna. Vissa växter är svåra att fotografera, blåsippor (fånga färgen), dubbla snödroppar (om man inte stödjer upp dem) och julrosor som man också vill se underifrån. På sista bilden kommer en ungersk blåsippa underifrån iallafall. Nästa bild är Trillim grandiflora plena också en underbar skönhet som lyser från sin plats. Jag hoppas den klarat vintern.


söndag 7 februari 2010

Till alla jag beundrar - idag gäller det inte trädgård

Under en tid nu har jag gått och tänkt på hur många människor i min omgivning som jag beundrar. De är många, och anledningarna likaså. En del känner jag nästan vördnad inför, och en del är jag nog egentligen ganska avundsjuk på, men inte så att jag missunnar dem, nej, snarare så att jag också vill kunna, ha, orka eller vad det nu är. Andra är jag inte alls avundsjuk på.

Människan är fantastisk i sin förmåga att anpassa sig, likväl som att vara original - ingen är den andra lik. Detta kan man bl.a. se när det gäller en människas trädgård, vilka variationer det finns, alla vackra, mystiska och egna på sitt sätt. Och titta på alla er som bloggar, som har ídéer om vad ni ska skriva, som fotograferar de vackraste bilder man kan tänka, er beundrar jag. Ni som har öga för färg och form och skapar de mest trollska trädgårdar med mystik eller ni som harmoniserar trädgården i en vacker färgpalett. Ni som med era händer kreerar de mest underbara föremål, om det så är i lera eller garn. Ja, det är er som jag nog är lite avundsjuk på, om man får använda detta negativt laddade ord. Er beundrar jag - sån skulle jag vilja vara!

Imponerad är jag av alla om har idéer och drömmar, att skapa livsverk och lyckas med detta. Att tro på något så starkt och att våga!

Men mest beundrar jag er som kan förändra, och er som kan möta det svåra i livet och inte falla! Ni som har uthållighet att ändra era liv till det bättre, speciellt om ni inte har de bästa förutsättningar! Ni som gång på gång drabbas av motgångar och reser er igen. Ni som får uppleva sjukdom och förlust allt för tidigt i livet. På er tänker jag ofta och undrar hur ni orkar. Här finns ingen avundsjuka - bara beundran, för det är sällan ni klagar! Barn, ungdomar, vuxna och äldre - människor i livets alla skeden. Jag är förundrad - vad människor klarar.

Och jag blir stark när jag möter en leende människa!